cry me a river

Idag är en riktig piss dag, jag har nog aldrig känt mig så här ensam. Det bara kom över mig från ingenstans. Nej det där var skitsnack, jag har vetat om det länge, det har sakta kommit smygande. Idag blev det bara för mycket.
Skulle bara vilja ta en kaffe. Och det skulle jag säkert kunna göra med någon om jag skulle hört av mig, men varför kan inte dom höra av sig? Telefonen ligger tyst på bordet framför mig.
Jag saknar mina vänner där hemma. Spec mina tjejer. Manliga vänner har jag en del av här. Saknar att bara titta på en film tillsammans, bara sitta och snacka skit, spana på snygga pojkar, skratta tillsammans. Saknar att ha någon att ringa bara för att. Saknar alla planer, saknar att ha en helt uppbokad vecka/månad. Saknar stressen från ställe till ställe. Fan vad jag saknar er.
Trodde aldrig att det skulle bli så här svårt. Vet inte vart jag ska börja, vart jag ska leta.
En sak är dock klar och det är att jag absolut inte kommer ge upp.

Så jävla konstigt, samtidigt som jag sitter här och känner saltet på mina kinder så känner jag mig ändå lycklig. Lycklig för att jag har alla fina vänner som jag har. Jaja nu ska jag sluta vara sentimental.

Love!